En näsa att lita på

Pelle tyckte om att känna på gamla saker. 100 år gamla portmonnäer och böcker vars sidor var hälften damm. Han gillade även lukten. En serie av frimärken från 1800-talet med gamle kung Oscar den II var favoriten. Blixtrar den ene så åskar den andre, brukade han säga. Sen tog han en stor sniff och blev liggande på soffan halva dagen. Vissa tyckte han inte levde i nuet, men själv tyckte han att nuet var just dessa små stunder av glädje när han fick känna på böckerna på biblioteket eller stryka näsan över en gammal förordning från Medicinalstyrelsen. Därför höll han till mest vid kyrkan. Kyrkan i byn var en av de äldsta byggnaderna där man hade haft fester, begravningar och informationsträffar. Den låg precis intill den stora vägen men en bit bort från det nyöppnade livsmedelsbutiken. På så sätt hade den översikt över hela bygden samtidigt som den kunde fungera som en avskild plats. Det passade Pelle där han låg under ett gammalt skrivbord och luktade på tiden som passerade.